Ibland går jag ut och promenerar när det regnar. Man tänker bra när man går själv i regnet. Den tidiga eftermiddagen ar mörk även om hösten inte riktigt är här. Jag går planlöst nedför gatorna och struntar i att min jeansjacka blir genomblöt och att den inte kommer torka på tre dagar ens i mitt fuktiga studentrum. Jag lyssnar på Idahos album 'Hearts of Palm'.

Idaho är sångaren och musikern Jeff Martin och gitarristen Dan Seta. Efter att ha hört Idahos tidigare verk hade jag inga stora förhoppningar på den sorgsna, lågmälda duon från Los Angeles. Det är inget nytt Idaho som möter mig på 'Hearts of Palm'.

Ända är det något annat och det är det bästa de gjort hittills. Det hörs tydligt att de speglat sig i Red House Painters och det är absolut inget fel i det. Tvärtom är det nämligen när Mark Kozleks sura min är närmast som Idaho låter bäst. Då tar de sig samman och gör riktiga låtar, om än sömniga och lite släpiga. Det är vackert och stilla i 'Down In Waves' och titelspåret släpper inte taget.

Resten av skivan känns tyvärr som stoppning, fluffigt och mjukt och när man tar i det liksom försvinner det. Som en kudde som är lite för mjuk eller som tårar som försvinner när det regnar.

Någonstans känner jag att det har albumet kan växa efter ännu fler lyssningar. Men jag måste nog gå nu.

Ebba Mary von Sydow

this review is/was posted at Revolver
and is available here for archival purposes